Vi som ville älska mest / by Alexander Nikolis

Tryck på bilden för förstoring

Om det finaste man kan göra är att ta hand om någon annan, varför anses det då dumt att vilja bli omhändertagen?

Jag började nyligen lite smått med akrylmålning.

Denna är till er omtänksamma och kärleksfulla individer som blir bortglömda, lämnade och hamnar utanför, för att ni enligt samhällets normer och förväntingar inte anses vara tillräckligt snygga, coola eller vad det nu må vara.

Den är till er som gör allt ni kan, men nästa stund ändå tvingas in i funderingar som
Varför är jag inte tillräcklig?
Vad är det för fel på mig?
Är jag ens värd någonting?

Gör inte som den lille själen i bilden. Låt er inte tappa glöden och sjunka ner mot tomheten, längre ner under under ytan över vilken det vackra finns. Ni har fortfarande chans att ta några extra simtag uppåt och visa världen att det är de goda gärningarna som är det bästa vi kan göra. Inte "vad" vi är, hur vi ser ut, eller vilka andra konstiga krav som ställs på oss av samhället. Ni har många fina ord och berättelser. Tillfällen där man kan göra skillnad må vara svåra att hitta, men sökandet kommer vara värt det i slutet. <3


Målningen och texten är inte jättekomplicerad och möjligtvis lite klyschig, men de är inte direkt gjorda för att bli världsberömda. De är båda i princip oförändrade versioner av bilden och funderingen som kom upp i mina tankar vid tillfället, och därmed så äkta de kan vara.
Även om jag känner igen mig själv i situationen ibland så är detta inte menat som ett rop på hjälp för mig själv, utan för att uppmärksamma ett problem samt ge andra en liten bit hopp. En random målning kommer inte att förändra världen, men att uppmärksamma ett problem är bättre än ingenting!
Jag är absolut inte heller en person som alltid gör rätt, min önskan är bara att vi alla hjälps åt och gör vårt bästa för varandra. <3
Målningen och texten beskriver min personliga tolkning av en viss situation. Det är upp till var och en att hålla med eller inte! :)